|
Article on other languages:
|
Pleistocen är en geologisk epok som sträcker sig från 1,81 miljoner år sedan till ungefär 11 500 år sedan. Under denna period sker även omfattande nedisningar på norra jordklotet som vanligen benämns istider. Tidsperioden utgör huvuddelen av kvartärtiden, en tidsperiod som också innefattar holocen. Namnet pleistocen kommer från lagerstudier utförda på Sicilien av Charles Lyell i mitten av artonhundratalet. Perioden definieras av en omfattande nedkylning av klimatet på jorden, vattenlevande blötdjur klarar sig i kallare vatten utvecklas och att äldre vattenbaserade organismer (latin: Discoaster) försvinner, samt att moderna hästar och elefanter uppträder och sprider sig över större områden. I arkeologi motsvaras pleistocen av paleolitikum, den äldre stenåldern. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.